Mitt liv med vår Aussie Troja!

En fundering jag har är det här med att hundar sticker efter vilt. Jag har ju alltid Troja lös när vi är i skogen och vi har ju både träffat på älgar och rådjur vid flera tillfällen utan att hon har stuckit efter fast hon väldigt gärna velat. Hon har ju hoppat upp och ner på alla fyra men stannat hos mig. Nu har det hänt vid två tillfällen de senaste dagarna att hon har sett rådjuren i skogen och satt efter dem i väldans fart och det är ju först då som hon sticker som jag upptäcker dem. Jag kallar då in henne och hon kommer tillbaka på mindre än 10 sekunder vilket jag har tyckt varit mycket bra. Nu undrar jag om detta är ok eller om hon inte alls skall sätta efter dem utan lämna dem i fred. Skall jag behöva koppla henne eller är det ok att hon sätter efter men kommer på min inkallning? Hur mycket stör hon skogsfriden?
Om man tänker på vad som hände i dag på vår morgon runda då jag valde att koppla henne när jag såg rådjuren först. Hon ville gärna sätta efter och ryckte i kopplet men jag bad henne sitta och hon tittade nyfiket på när rådjuren hoppade ut i från fårhagen. Problemet var bara att det ena rådjuret hade panik och kom inte över utan hoppade in i stängslet flera gånger och fick till slut välja annan väg allt medans vi bara fortsatte vår promenad men hade dem under uppsikt. Är inte detta mer skadligt än att bli jagad 10 meter av en hund tro? Ja det kan man ju fundera över.

Nu är det så härligt ute när våren är här och sipporna tittar upp. Troja har nosen i backen hela tiden och har lekt med både humlor och myror och hittar massor av spännande saker i skogen. Det är inte allt som är så trevligt som hon plockar med sig hem. Senast i går hittade hon en gammal mus som inte var så fräsch. Hon bar den så fint och försiktigt i munnen och ville inte visa den för mig för det var hennes skatt. Hon gick långt före mig in på tomten och lade försiktigt ner musen och rullade sig i den. Fy vad äckligt!!!!!! Vad är det för hund vi har fått, vår prinsessa rullar sig i äckliga saker.
En annan fundering jag har som jag inte tänkte på när man skaffar hund, det är det här med fästingar, blä och fy hur skall vi ta oss igenom denna period. Vad skall man använda för medel? Inte halsband i alla fall.

I går var det dags igen att klippa Trojas klor. Peter fick göra det denna gången då jag lyckades med det man inte får göra och klippte henne i pulpan sist. Men vad förvånade vi blev (fördå vi visste att nu är det kört)då hon inte ens märkte det. Blödde gjorde det ju en massa och under hela dagen dessutom men hon såg mest förvånad ut och slickade på tassen. I går när Peter skulle klippa gjorde han likadant, det börja ju blöda men Troja reagerade inte då heller utan vi kunde fortsätta att klippa henne som om inget hade hänt. Döm om vår förvåning att detta gick då jag kommer i håg mammas och pappas Robin som de fick söva ner efter för många klipp i pulpan.
Nu skall vi ju inte hålla på att klippa prinsessan i pulpan men hon verkar vara en tålig tjej vår Troja.