måndag 26 april 2010


Jag har en väldigt fin svans som jag stolt visar upp. Matte tycker det är bra att den är vit i toppen för då ser hon alltid var jag är för jag har alltid svansen högt när vi är ute.


Ja ha då har det gått en vecka igen. Har fortfarande inte fixat något mot fästingarna men heller inte hittat någon på henne ännu och känner jag mig själv rätt så lär det väl inte fixas någonting innan första hittas på henne. Veckan har flutit på men rent jobbmässigt har det inte varit roligt. Dels har jag strul med en leverantör som har det besvärligt med vår största order till Lindex (typiskt) sedan har vi askmolnet som ställer till det för oss med alla leveranser av både prover och leveranser som skall ut till kunder. Liseberg har öppnat sina portar och där hoppas jag på att det blir en bra försäljning i år.
Troja får för det mesta ha på sig spårlinan nu när vi är ute så jag har bättre kontroll över henne om och när det kommer rådjur. Men vad hjälpte det den gången jag inte hann trampa på linan innan hon stack. Hon stack som en raket efter 3 stycken och jag måste säga att jag blev helt överrumplad för jag hade inte sett dem. Det som hände var att hon stack och jag skrek så man inte skall göra, hon brydde sig inte det minsta om mig för hon var ju så blockerad. Jag har ju faktiskt lyckats bättre med inkallningen när hon inte har haft linan på sig. Hon kom till slut och då jäklar var min uppmärksamhet på topp resten av den promenaden.
Efter det har jag haft henne både lös och kopplad när vi är ute och vi har sett Rådjur vid flera tillfällen men nu lyssnar hon bättre och man får helt enkelt se till att vara roligare än det som är i skogen. Jag tycker ju inte om att misslyckas så det är ett nederlag att jag inte kan ha henne utan lina i skogen och veta att det funkar till 100 %. Jag släpper henne ändå ibland och ser till att ha kontakt med henne hela tiden i form av övningar eller annat.
Det som hände igår var dock inte lika roligt. Vi går ju förbi hästhagarna varje dag och på morgonen finns det inga hästar i hagen utan de kommer ut senare men vi ser dom oftast flera gånger i veckan. Peter, jag och Troja var på väg hem igen efter vår lång promenad. Jag hade haft henne både lös och i spårlina, vi hade sett rådjur utan att det var problem, hon hade fått upp ett intressant spår som vi kunde locka henne ifrån så att hon bröt spårningen på mitt kommando. Vi kände oss väldigt nöjda och Peter var allt lite imponerad av vårt samarbete Vi kommer fram till hagarna med hästar och det är full aktivitet i och utanför hagarna för folk skulle rida mm. Jag satte mig mer med Troja så hon skulle vara lugn när hästarna gick för bi henne. När hästen stannade för att titta på Troja så blev Troja lite skrajsen men vi satt kvar och lät dem passera jag släppte Troja och hon sprang iväg men kom tillbara när jag kallade på henne. Jag var nöjd med henne. Men det skulle jag ju inte varit för när vi kommer till den sista hagen så står en ensam häst kvar och Troja springer in och börjar tuffa till sig och skälla (hon som aldrig skäller) Hästen blir rädd och börjar sparka, jag skriker och Peter skriker men Troja fortsätter spela tuff. Jag inser att jag måste göra något annat för att locka på henne och börjar tjoa ropa samtidigt som jag springer in i skogen och då följer Troja efter. Tur att vi inte hade linan på henne för det hade ju kunnat gå riktigt illa i hagen. Peter var arg, jag var arg och besviken. Men nu till min fundering......
Peter ville att jag skulle lagt ner Troja och bannat henne när hon kom tillbaka medans jag inte ville göra stor affär av det då det kändes som om det var försent. Jag kan ju inte skälla och banna ett beteende som varit för flera sekunder sedan. Hur gör man rätt för att visa att det du gjorde var fel men att du kom tillbaka var rätt?????? Gud var svårt det är att veta hur man skall agera och reagera i skarpa lägen. Det är nu jag känner mig som en okunnig förstagångs hundägare. Jag vill veta hur man gör i en situation som denna eller andra situationer när man vill tillrättavisa och straffa ett beteende som sker långt ifrån en. När är det för sent att straffa? Kan hunden koppla bestraffningen till det som skedde då matte första gången skrek nej eller fy? Ja jag måste nog läsa på lite. Valpkursen är ju över och den klarade vi av bra tycker jag, mycket kunde vi innan och mycket lärde vi oss.
Jag vill inte att detta skall hända igen. Aldrig....... Får anmäla mig till en ny kurs helt enkelt.

2 kommentarer:

  1. Anmäla mig till en ny kurs...... eller lyssna på Peter.
    Hundar är förståndiga, kloka och inteligenta djur. Eftersom ni båda "skrek" på henne så visste hon mycket väl att hon gjort fel. Händer detta igen ska du verkligen visa att du blir riktigt arg. Att i ett blogginlägg skriva hur och vad du ska göra är nästan omöjligt, vi får ta det på telefon.
    Nu börjar Trojja bli "stor" och du kan kräva lite saker av henne. Efter att ha följt din blogg (som är jätte rolig att läsa) så verkar allt gå riktigt bra, men snart kommer könsmognads perioden och då vill det till att ha allt under kontroll. Tydligt ledarskap. Tillåtet inte tillåtet. Beröm och uppmuntran när det är bra obehag, när hon inte lyder (pratar inte fysikt obehag). Inga konstigheter och ni är på god väg.
    Sedan tycker jag absolut att ni ska anmäla er till fler kurser. Åk till Brukshundskluben, säg att ni är intresserade av skogsarbete och behöver hjälp.
    Vi hörs på telefon, krama Trojja.
    //Anna

    SvaraRadera
  2. Tack Anna. Ja, jag vet att jag i vissa lägen måste vara mer tydlig. Jag hönsar inte med henne utan det är mer osäkerheten, att när är det försent att bestraffa. Jag skall skärpa mig och ja, jag skall gå fler kurser.

    SvaraRadera