Mitt liv med vår Aussie Troja!

Vilken underbar uppfödare vi har till vår Troja, och vi får inte heller glömma hennes man Owe. Anna ringde mig i veckan efter att ha läst mitt senaste inlägg och bjöd oss till Nätered för att vi skulle få lära oss att lägga spår och att spåra med Troja. Att det finns så fina människor som tar sig tid att hjälpa till med detta på sin fritid, jag är så lycklig att vi valde just MaybeTails som kennel och Anna som uppfödare.
Det har ju varit ganska hetsig tid för oss det senaste med skol baler och studenter och avslutningar hit och dit och alla kalas dessutom så det har kommit lite i skymundan det här med träning och Troja men efter helgen så är både Peter och jag taggade att ta det till en högre nivå. Det är så härligt att se Annas pondus mot hundarna som följer henne vid minsta vink, även Troja lyssnade till henne utan att tveka en sekund som hon ibland kan göra mot oss.

Väl uppe så blev vi varmt välkomnade som alltid av Ica och Daisy, Ica ville visserligen visa Troja att -kom inte här och tro att du är något, här bestämmer jag. Troja fogade sig i detta utan problem och hon och Daisy fann snabbt varann och det var full farm med en gång. Härligt att se att hundarna uttvecklats väldigt lika och har ett lika sinne. Leken var bägges och båda hade lika roligt.
Vi tog en snabb fika för att sedan åka iväg och lägga vårt första spår.
Jag förstår nu hur viktigt det är att man gör rätt, vi som tycker att Troja varit duktig men inte förstått hennes potential med rätt träning.
Vad jag lärde mig i går var att vi låtit henne frispåra.
Första spåret var Troja väldigt konfundersam och visste inte riktigt vad hon skulle göra då hon hade både sele och spårlina på sig och som matte dessutom höll fast i.
Andra spåret gick bättre, nu var det Peter som slarvat när han lade ut föremålet men det var ju som sagt även nytt för oss.
Vi tycker ändå att troja skött sig bra. Daisy och Ica fick också var sitt spår som de klarade galant.
Hem till Nätered där vi fick som alltid en god lunch och sedan ut i skogen igen för att lägga ytterligare 2 spår till Troja som hon löste bra så det finns mycket spår i henne och detta kände jag direkt att jag vill utveckla mer.
Tillbaka igen så tog vi hundarna ner till vattnet för att bada och det var ju första gången för Trojas del, hon har ju varit nere i bäckar men inte i en sjö och framför allt inte simmat tidigare.
Hon kollade in morsan och gjorde sedan precis som henne och det var himla kul att se, hon gillade det verkligen.
Daisy därimot var allt en bad kruka, stod och väntade en bit ut i vattnet på att Troja eller Ica skulle komma med pinnen så hon sedan kunde hjälpa till att bära upp den.
Peter och Owe satt och hade det gott och hade gott i glasen medans Anna också höll ett visst avstånd och nu efteråt förstår jag varför för jag blev dyblöt efter alla skakningar och glädje hopp.
Hemresan gick bra, 2 sov gott i bilen när jag körde hem.
Tack goa Anna och Ove och givetvis Ica och Daisy för att vi fick komma och lära oss så mycket.
Bilder kommer!