fredag 29 oktober 2010

Och så kom Daisy..........

Ja jag har ju inte skrivit på ett tag och det beror på att jag har haft så mycket med mitt egna jobb att jag inte har känt för att sätta mig vid datorn när jag har tid över. Ledsen för detta men jag har lovat mig själv att detta inte skall bli en belastning.

Vi är hundvakt för Daisy under 2 veckor med start från förra lördagen. Daisy är Trojas kull syster och vår uppfödares hund. Anna och Owe är i USA och roar sig och då fick vi den äran att ta hand om deras lilla prinsessa.
Det har varit en stor omställning för bägge hundarna. Troja får helt plötsligt dela med sig av allt, sin sacko säck som hon vilar på (den tar Daisy) Sina märgben (dom tar Daisy) sin matte (henne tar Daisy) sin husse, lillmatte och lillhusse (dom tar Daisy) godis, leksaker ja allt.
Dom har rykigt ihop 2 ordentliga gånger, första gången var när Peter inte tänkte till och skulle ge dem mat. Han gav Daisy först i Trojas mat bar och det vet ju alla som har mentalt starka hundar att det är det sämsta man kan göra. Jag var inne på kontoret när detta hände och hör 2 arga hundar, en förtvivlad lillmatte och en husse som skriker. Jag fick rusat dit och ryckt tag i bägge hundarna och särade på dem. Ingen skada skedd men Peter blev skärrad och förstod äntligen vad jag hade menat innan med alla förmaningar jag kommit med. Nu ger vi Troja sin mat i hennes matbar och Daisy får i en skål i köket, nu är det inga problem längre. Jag har aldrig sett på maken på hur snabbt man kan få i sig maten. Daisy är helt otrolig, jag klockade henne på 10 sek. Troja har lite panik nu när hon äter då hon är rädd att Daisy skall ta av henne så hon har ökat tempot också men är inte i närheten.
Andra gången de rök ihop var i leken när Daisy drog sönder Trojas boll, då jäklar, men åter igen efter ett snabbt ingripande så var ingen skada skedd.
Annars är det hyfsat lugnt. Det är på promenaderna som Troja kan bli lite jobbig för hon vallar Daisy hela tiden och talar om var man får gå och vart man inte får gå men Daisy finner sig i detta och har även funnit sig i rangordningen.

Det som är lite roligt att se är hur olika de är fast de är syskon. Daisy är som den där mobbaren i skolan som ser till att ta mycket plats, inställsam, och retas till 1000. Svansen går i ett på henne man kan nästan tro att hon är besläktad men en boxer eller lab. Hon har rivit ner 1 vinglas som gick i kras, en tallrik, hällt ut Peters kaffe över honom då hon ”bara” skulle hoppa upp i fåtöljen och slicka honom i ansiktet för att tala om att - Här är jag i fall du undrar…
Troja försöker tala om för syrran att lugna ner sig genom att ta tag i henne och skälla lite på henne, stakaren har fullt upp med syrran.
Man kan jämföra dem med stora syster och lilla syster där Daisy är den där jobbiga lilla syrran som man bara tycker är för mycket.

Man ser på Troja att hon kan tycka att det är lite jobbigt ibland, hon får inte hälsa på oss som hon brukar utan då är Daisy framme och tar all plats, då ser vår lilla prinsessa nästan lite olycklig ut. Troja har liksom tagit lite avstånd som hon inte har gjort tidigare.

Men det har väldigt mycket kul ihop, de brottas och gosar, pussas och myser. Det bästa på hela dagen förutom den långa morgon promenaden är nog lunchmyset vi har. Jag har då en hund på var sida om mig i soffan med deras huvuden i mitt knä där de blir klappade så det njuter i fulla drag.
Löpning har Daisy också fått prova på och hon springer inte lika fint som Troja som är mer van. Idag så fällde hon mig då hon springer in framför mig hela tiden Troja springer mer eller mindre fot hela vägen. Men det skall vi få Daisy att göra också innan hon skall hem.

Daisy är en hoppetossa utan dess like och hon slickas hela tiden Hon lämnar inte min sida utan ligger hela dagen när jag jobbar under mitt skrivbord vid mina fötter.
Hon söker bekräftelse hela tiden.
Vi har lärt sig att hoppa upp på de höga betong pelarna som hon sett Troja göra hela tiden och fått belöning för det, det tog lite tid men med vår hjälp så har det gått.
Man märker att vi har fostrat våra hundar olika och det är så skönt att se att mycket av det Troja kan kan inte Daisy och tvärt om.
Skillnaden mellan att ha en eller två hundar är hår fin, bägge är så lätta att ha lösa ute.
Ingen gör direkt väsen av sig inne (om det inte kommer någon vill säga) Så ledsen Peter det kan nog kanske bli en hund till här hemma om några år.
Jag skall försöka att uppdatera lite oftare och även skriva hur jag upplevde MH och hur Tävlingslydnads kursen har gått.
Vi har sista gången nästa vecka och då kommer en domare för att döma våran lilla mini tävling.